Solo

Jag är solist.

Soloaccordeonist i försestälningen här på Uppsala stadsteater.

och

Socialsolist i samhället.


Jag är understimulerad och inspirationslös.

Att bli berövad möjligheten att få umgås med sitt instrument så mycket som den egna själen vill är lika fruktansvärt som att berövas umgänge med sitt egna hjärta.

Som levande i, men inte, systemet skapat av forna kristna lagar, bortom, kräver stora mått av, men lite, kontakt med andra, många, kroppslöheten i informationsmängden, fast socialsolisten, jag, står runtom, bortom, inom, men är inte där.
Mitt hjärtas dån, med massornas verk skall du lugnas och morferas. Snart.


Ni behöver inte förstå, men gör ni det så gör det inget.

I dagarna som framgår finns stora mått av åstadkommanden och upptäckter. De flesta till framtidens bättre utfallande.


//David, professionell teateraccordeonist och blivande konstnärlig kandidat (fräsig titel)