Människan

Människan är i grunden lat och, till följd av alltför lyckad prestation i fortplantning, dum.
Det sunda förnuftet blir idag kallat för jobbigt och upp till någon annan.
Vi tar för mycket för givet och vi gör för få väl avvägda aktiva val.
Människan har tre basala göromål att fullfölja under en livstid (fritt efter div. utvecklingsteorier):
*Överleva
*Fortplanta sig
*Stå ut med tillvaron
I dagens I-länder är det enklare än någonsin att överleva. Mat finns på närhandeln och husrum kan man få tag på även väldigt lång ner på "samhällets statusstege".
Fortplantningen går även den bättre och bättre. Det finns, förutom kurser i sex och samlevnad, överexploation av sex och det finns även goda möjligheter att få alltfler barn att överleva.
Den sista punkten ovan är vårt stora svarta hål. Vad gör vi när vi inte äter och har sex? Det borde ju vara logiskt att om vi inte har en partner så letar vi efter en sådan men om vi redan har en? Att stå ut med tillvaron kan jag också kalla för att vara förnöjd, att man är allt annat än apatisk. Men även att man inte är överansträngd och stressad sönder och samman.
Vi i västvärlden bör söka finna vår egen lycka! Vår sanna lycka som inte baseras på ägodelar och inkomst, eller hur mycket bättre vi är än någon annan.
"Är människan förnöjd har vi lättare att vara medmänniskor." (HH Dalai Lama)
I västvärlden skrivs det ut enorma mängder antidepressiva läkemedel. Jag kan bara se några få alternativ till varför vi skulle vara mer depprimerade nu än tidigare.
Vi sätter krav på att vi ska få det precis så som vi vill ha det. Skulle det bli på ett annat sätt får vi svårt att hantera det, lägga om våra tankegångar och gå vidare. Vi blir deprimerade. Vi stressar alltmer både på arbeten och på fritiden och får svårt att bestämma oss för om det är vad vi egentligen vill. Vi sätter stort värde i materiella tillgångar och kämpar för att tjäna ihop till mer eller får svårt att hantera de tillgångar vi redan har.
Skulle vi bara ta det lugnare och sätta fokus på det vi gör och dem vi har omkring oss skulle det inte behövas stora materiella tillgångar, vi skulle bli mer nöjda med det arbete vi gör och det skulle bli noggrannare utfört. Vi skulle diskutera och filosofera över hur vår annalkande verklighet ser ut och gå vidare med det istället för att grubbla oss fast i förfluten tid.
Med lite lugnare levnad och lite mer aktiva tankar på det vi gör och varför skulle vi inte behöva mer AD, vi skulle lättare kunna ta en förkylning eller lite huvudvärk utan att på en gång proppa i oss mediciner. Och sist av allt skulle vi inte känna oss lagda att grubbla och vrida på de minsta av motgångar, vi skulle vara mer förnöjda med oss och efter citat ovan skulle vi känna oss mer öppna attvara medmänniskor, att bistå dem som behöver oss.
Den enda vi kan ändra på är oss själva, men vi kan inspirera andra till att ändra sig själva.
Förnöjsamhet, lycka och glädje har en tendens att smitta av sig på andra, så låt oss få I-länderna lyckligare och mer medmänskliga.
Lycka är skönare än allt materiellt i världen.

Allt gott
/D