Människan

Människan är i grunden lat och, till följd av alltför lyckad prestation i fortplantning, dum.
Det sunda förnuftet blir idag kallat för jobbigt och upp till någon annan.
Vi tar för mycket för givet och vi gör för få väl avvägda aktiva val.
Människan har tre basala göromål att fullfölja under en livstid (fritt efter div. utvecklingsteorier):
*Överleva
*Fortplanta sig
*Stå ut med tillvaron
I dagens I-länder är det enklare än någonsin att överleva. Mat finns på närhandeln och husrum kan man få tag på även väldigt lång ner på "samhällets statusstege".
Fortplantningen går även den bättre och bättre. Det finns, förutom kurser i sex och samlevnad, överexploation av sex och det finns även goda möjligheter att få alltfler barn att överleva.
Den sista punkten ovan är vårt stora svarta hål. Vad gör vi när vi inte äter och har sex? Det borde ju vara logiskt att om vi inte har en partner så letar vi efter en sådan men om vi redan har en? Att stå ut med tillvaron kan jag också kalla för att vara förnöjd, att man är allt annat än apatisk. Men även att man inte är överansträngd och stressad sönder och samman.
Vi i västvärlden bör söka finna vår egen lycka! Vår sanna lycka som inte baseras på ägodelar och inkomst, eller hur mycket bättre vi är än någon annan.
"Är människan förnöjd har vi lättare att vara medmänniskor." (HH Dalai Lama)
I västvärlden skrivs det ut enorma mängder antidepressiva läkemedel. Jag kan bara se några få alternativ till varför vi skulle vara mer depprimerade nu än tidigare.
Vi sätter krav på att vi ska få det precis så som vi vill ha det. Skulle det bli på ett annat sätt får vi svårt att hantera det, lägga om våra tankegångar och gå vidare. Vi blir deprimerade. Vi stressar alltmer både på arbeten och på fritiden och får svårt att bestämma oss för om det är vad vi egentligen vill. Vi sätter stort värde i materiella tillgångar och kämpar för att tjäna ihop till mer eller får svårt att hantera de tillgångar vi redan har.
Skulle vi bara ta det lugnare och sätta fokus på det vi gör och dem vi har omkring oss skulle det inte behövas stora materiella tillgångar, vi skulle bli mer nöjda med det arbete vi gör och det skulle bli noggrannare utfört. Vi skulle diskutera och filosofera över hur vår annalkande verklighet ser ut och gå vidare med det istället för att grubbla oss fast i förfluten tid.
Med lite lugnare levnad och lite mer aktiva tankar på det vi gör och varför skulle vi inte behöva mer AD, vi skulle lättare kunna ta en förkylning eller lite huvudvärk utan att på en gång proppa i oss mediciner. Och sist av allt skulle vi inte känna oss lagda att grubbla och vrida på de minsta av motgångar, vi skulle vara mer förnöjda med oss och efter citat ovan skulle vi känna oss mer öppna attvara medmänniskor, att bistå dem som behöver oss.
Den enda vi kan ändra på är oss själva, men vi kan inspirera andra till att ändra sig själva.
Förnöjsamhet, lycka och glädje har en tendens att smitta av sig på andra, så låt oss få I-länderna lyckligare och mer medmänskliga.
Lycka är skönare än allt materiellt i världen.

Allt gott
/D

Hägg

Då var det dags igen.

Benen börjar nästan värka, som om jag inte kan sträcka ut mig riktigt.
Samma gäller för ryggen, armarna, händerna, sinnet.
Tiden springer lite fortare än mig just nu, men jag ska hinna ikapp dig.

Det blir en tur i natt.

Wondering all I do, I am were I will not.

Jul

God kommersialitetsdånande högtid! Med aditional Kärlek! :D

Min stol är än mer intressant att bestiga var dag. Mest spännande var sittandet mellan natt och mer efter. Välkommen tillbaka.

Att jag skriver oförståeligt förstår i alla fall du, men förstår du det förstår jag att du förstår vad som förstås skall, det vet du.

Perforera edra räta linjer nedanstående kalken och fall, han är kommen, I viljen det högsta av spektra överskölja de mina. Min framgång i fallet verkar för tillfället i quantum statis men Du vet att jag kommer inte nöja mig förränn det dubbla.

En afton i kristendomens tecken, i mörkrets våld, gott sällskap och kapitalismens anda. God jul.

Giv mig all glans, all guld, all prakt att skänka efter.
I mig finns allt. Söken och I skall återfinna.

Euforin finns nog, men sökandet pågår, vad är..?

Vän i kram jag giver, gott slut!

Småsaker

Det går i alla fall.
I exakt alla fall.
Riktingen dock är en senare fråga som kan diskuteras eller redovisas.

Händelseförlopp:
I de fall där den efterföljande riktningen enbart redovisas utan följe av lämplig diskussion och / eller debatt och det berörda ämnet är av en natur med potential att åsamka någon form av emotionell respons vilken med kraft av icke normaliserad naturalitet riktad mot destruktivitet för andrapartens jaget återfinnes resultaten tämligen sönderdelade och disponerade över en areal liknande en sjöbotten.

Resultat:
(about:blank) Search for survivors.
(about:blank) Search for friends.
(about:blank) Searching for the "vad fan är meningen med detta liv?"

Ergo,
offer gjorda och till synes accepterat, tjat adderat av klagande natur, bearbetning pågår med motvilje.
Ergo,
processen är tidsödande, varför, jag vet inte?
Jag vet inte? Jag vet en Jävla massa, mer än större delen av mängderna!
Jag vet inte? Vet inte ändå. Jo!
Jag besitter klokhet och visdom nog för ett samhälle! Jag vet.. inte?
Nej. Jag vet mer. Tro? Hoppet och kärleken ämnar berika. Vet? vem vet.....
Försätta hjärnan i aktivitet, går inte. Mitt nätverk av, faktiskt, fungerande synapser agerar mot och med min vilja. Jag kan men vill inte och därav kan inte styra mig. Till en bråkdel, en liten men viktig bråkdel.

Jag återgår till dynamiken i samhället, men jag och ni vet att det gör jag i mitt skal.

Allt vi ser, är, gör, talar, lever, är skal.
Lek efter reglerna så får vi vinnare, eller bryt mot dem och förlora,
skratta sedan åt det banala spelet och finn lustan i livet.
Spela spelet, fuska och vinn, följ reglerna och mist vinstchanserna.
Det finns ändå inget pris, det är spelet som är allt.

Tänker du?
Tänker jag?

Solo

Jag är solist.

Soloaccordeonist i försestälningen här på Uppsala stadsteater.

och

Socialsolist i samhället.


Jag är understimulerad och inspirationslös.

Att bli berövad möjligheten att få umgås med sitt instrument så mycket som den egna själen vill är lika fruktansvärt som att berövas umgänge med sitt egna hjärta.

Som levande i, men inte, systemet skapat av forna kristna lagar, bortom, kräver stora mått av, men lite, kontakt med andra, många, kroppslöheten i informationsmängden, fast socialsolisten, jag, står runtom, bortom, inom, men är inte där.
Mitt hjärtas dån, med massornas verk skall du lugnas och morferas. Snart.


Ni behöver inte förstå, men gör ni det så gör det inget.

I dagarna som framgår finns stora mått av åstadkommanden och upptäckter. De flesta till framtidens bättre utfallande.


//David, professionell teateraccordeonist och blivande konstnärlig kandidat (fräsig titel)

Konstnärlig kandidat

Nu är det klart.
Det slutgiltiga antagningsbeskedet har kommit och jag är antagen till Klassisk Konstnärlig Kandidat :D

Inte direkt överraskad då jag fått besked muntilgt tidigare, men skönt att det finns i datasystemet också.

Hösten kommer bli intressant, skönt att komma igång på en gång och skönt med all musik, har saknat min soffa och mina fyllda hyllor....

Hade lektion igår och vi kom fram till bla. vad jag ska spela som examenskonsert om tre år (allt är i planeringsstadiet och lär ändras, men ändå), jag fick OK på två stycken sm jag tränat sammanlagt tre-fyra dagar på :D och jag fick en hel hög med låtar att träna tills slutet av september!!
Kombinera det med Komvux-studier, HP-plugg, mycket böcker och mycket interprenterande arbete så har ni min första tid i Pite ^^

I'm busy och glad.

överochut /D

Vem är jag?

Kom på en sak nu. Vem är jag? Och vilket liv lever jag?

Jag vetärligt talat inte hur man festar.
Jag vet inte hur man kan knyta nära kontakter utan att det blir krångel med känslor osv.
Jag vet inte hur man håller nära vänner nära.
Jag vet inte hur man är gott social som sig själv.
Jag vet hur jag skulle leva mitt liv fylligare.

Mina närmta finner sätt att plantera sig hos andra med stor framgång och finner däri stor glädje, en glädje jag upplever kanske max en gång per år, om ens då. Hur gör man?
Min psykos finner vägar att dänga ner mig totalt innifrån ibland (med hjälp utifrån), men tackochlov så får jag lite lite lite mer kontroll över den, för vart kvartal som går.....
Varför denna enormt stora känsla av ensamhet och övergivenhet från mitt förflutna? Vart tar det vägen? Vad är det egentligen som händer?

Jag vet bara att jag är ovanligt djup på ett sätt som också det är ovanligt och därav finner jag _ingen_ som jag kan samtala med fullt ut och finna som motpol till mina funderingar. (förlåt vänner, ni vet mycket men det är bara lite). En nära vän åker rutschkana ner mot nån grå avgrund och jag kan inget göra, en annan vet jag inte var den är och samma gäller den sista.
min närmasta vänkrets är närmast obefintligt liten, otroligt viktig för mig och det skiraste jag vet, det är ingen bra kombination.
Jag är inte mycket social, men tydligen beroende av en viss mängd socialisation.
Det flesta konversationer jag har med folk numera tenderar dessutom till att vara problem, oro och dåliga nyheter... det bryter ner en mer än man tror.

Kärlek? Svår fråga, går vidare..

Sinnesro? Svårfunnet, letar vidare..

Lycka? länge dit, letar, jobbar och väntar..

Bergochdalbana, det känner ni igen va? det är mitt vanliga tillstånd och kommer så fortsätta lääänge är jag rädd.. inte mycket pekar på motsatsen.


f.ö. Konstnärlig kandidat, kompositör, matematiker, fysiker, analytiker, *classified areas*, musiker och tydligen ser jag inte ful ut. Jag borde vara lycklig, men hahaha, det finns fel i de mest perfekta uträkningar.

ha en trevligare kväll än mig, annars tycker jag synd om er alla!

Sommar

Övar, komponerar, målar, sorterar, räknar, läser, skriver, lyssnar, spelar, åker, klipper, går, lyfter, bär, kapar, kastar, stapplar, mm, mm, mm

det är mycket jobb denna sommar och den mesta energin ligger i mitt egna psykes manipulerande av sig själv till att bli starkare och mer adapterbart på "vanliga" tankegångar.
Därefter kommer den egna kroppen med stärkande av muskulatur till at kunna spela bättre musik och undvika rullstolen så länge som möjligt.

Längtar till hösten. ska träffa min beroendecentral igen och bota den från den stygge Chlas Ohlsson!!

(Linnriggen idag, för intresserade:
Classic Movie 05
Trikan
Majik 140
K400
K20
Sondek LP12 (Akito, K9, (ProJect RIAA))
Black interconnect 4,5m (nyinköpt och sättes in när jag komer upp) (här sitter CO nu....)
Klipsch R45 Surr.
(att tilläggas bör skivsamlingen som ligger nära 1k-LP och 1k-CD och Sharp 32" som mest troligt ska bytas mot någon kanon mot 100" vityta))
Den nya herren i min hylla är Händels Messiah!! *Lycka!!*


snart Urkult och sthlm, moneymoneymoney, very funny, I'm gonne burn alot!


*den som hoppar bungyjump utan att binda fast sig är dum i hela huvudet och borde landa i en brinnande flod av olja för att han var dum nog att hoppa!*

Jag lade in ett inlägg, hurray for me!!